Ambulerande folkskollärare NP Widmark i Lövångers socken, Västerbottens län, var en envis man. En gång linkade han ner till Stockholm på sitt träben bara för att klaga över att kyrkoherden inte skötte sina husförhör tillfredsställande. Lövånger ligger några mil söder om Skellefteå så resvägen var över 100 mil.
Hans hustru, Anna Maja, stal som en korp. 1858 fälldes hon för diverse stölder runt om i trakten; lakansväv, kläder, ved och snusdosor, saker som hon egentligen inte behövde. Anna Maja var 40 år och mycket liten till växten, 1,49 cm, med mörkt hår och blågrå ögon. Familjen flyttade flera gånger om året, i takt med skolroteringen, och Anna Maja och NP hade två söner och en dotter. Äldste sonen var dövstum.
Lövånger www.skelleftea.org
Anna Maja fördes till fängelset utanför Umeå, 10 mil söderut, och placerades i cell. Fångtransporten hade tagit två dagar i anspråk och sällskapet övernattat på gästgiveriet i Bygdeå. En eftermiddag i mitten av september gick två av vakterna in till Umeå för att uträtta ärenden, medan den tredje, Erik Brännlund, passade på att lirka upp låset till vindscellen med en spik smita in till Anna Maja, vatten- och brödfången. Erik Brännlund satte genast igång att locka och pocka, innan han övergick till hotelser. Anna Maja skulle inte överleva fängelsetiden om hon inte gjorde som han kommenderade. När inte det hjälpte tog han till våld för att få idka köttligt umgänge med henne.
I juni 1859 var straffet slut och Anna Maja återvände hem. Vid det laget var hon höggravid. Skollärare Widmark blev chockad och räknade snabbt ut att barnet inte var hans. Vred och ursinnig stämde han fängelset, och begärde skilsmässa.
Rättegången började i augusti. Anna Maja och vaktknekt Brännlund stod anklagade för dubbelt hor (dvs båda var gifta på var sitt håll). Skvallerkärringarna, som samlats på första bänken i Umeå rådhusrätts lokaler, var överens. Jodå, pojken, oäktingen, var på pricken lik Erik Brännlunds barn med hustrun. Vaktknekt Brännlund nekade till allt samröre med Anna Maja. ”Titta på henne” sa han och pekade finger i rätten. ”Tror ni att jag skulle ta i henne med tång?” Erik Brännlund var 15 år yngre, och hävdade att Anna Majas medbrottsling nog var lösdrivaren som suttit inlåst i cellen intill.
Cellfängelset i Umeå, som invigdes en bit in på 1860-talet (www.svf.se)
Det fanns inga vittnen. Lösdrivaren, Alexander Lök, hade gått söderut mot Karlstad långt tidigare, och Anna Maja fnös åt Brännlunds påståenden. Utslaget: Erik Brännlund friades i brist på bevis, och Anna Maja, som satt med beviset för horsbrottet, det vill säga barnet, i famnen dömdes att böta 26 riksdaler, vilket motsvarade tretton dagsverken.
Ord som övergrepp eller våldtäkt förekom inte under rättegången, och parterna betraktades som likvärdiga.
Tio år senare bodde Anna Maja och NP Widmark i en dragig backstuga utanför Lövånger. De var skilda, men sammanboende. NP Widmark hade fått avsked som lärare, och i stugan fanns också den yngste sonen, som väckt så mycket rabalder tidigare. Familjen hade problem med försörjningen. Både Anna Maja och NP dömdes flera gånger för stöld och olovlig brännvinsförsäljning. ”Annars skulle vi frysa ihjäl”, försvarade de sig efter att ha plockat träplankor från ett ödehus. Erik Brännlund hade också fått lämna sitt arbete i fängelset. Inte efter historien med Anna Maja, men när det uppdagades att han idkade handel med fångarna fick han omedelbart gå sin väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar